”Din arbetsplats formas inte av titlar utan av människor och miljöer”

I arkitektbranschen pratar vi ofta om lyhördhet som en superkraft. Du ska förstå vad kunden vill ha, även när de inte kan formulera det. Du ska känna vad platsen tål och vad som får den att blomma. Du ska vara en del av teamet och samtidigt ha förmågan att leda när det behövs. Och – kanske svårast av allt – du ska förstå vad din chef vill, vilket inte alltid är kristallklart även när man sitter i samma rum.

Som mellanchef kände jag mig ibland klämd från alla håll: ledningen ovanifrån, kunderna från sidan och medarbetarna underifrån. Som partner är perspektivet annorlunda men pressen lika påtaglig. I lågkonjunktur oroar man sig för att inte ha tillräckligt att göra. I högkonjunktur för att ha för mycket att göra och att medarbetarna ska gå sönder i farten. Att ingen hinner lyssna. Att ingen hinner stanna upp och reflektera. Att allt går för fort, och att de viktigaste samtalen sker i förbifarten vid kaffemaskinen.

Jag har varit alla dessa personer, i alla dessa roller. Och jag funderar ofta på vilken av dem som egentligen är roligast, mest utvecklande eller mest relevant. Svaret överraskar kanske – men för mig är det inte rollen som avgör. Det är kulturen.

En arbetsplats med god stämning, ömsesidigt förtroende och en känsla av att bli sedd kan bära nästan vilken konjunktur som helst. Det låter så enkelt. Ändå är det bland det svåraste vi försöker skapa.

När vi på Studio Stockholm arbetar med att bygga om och utveckla fastigheter försöker vi lägga grunden för just detta: miljöer där människor får vara olika, där olikheter ryms och där personligheter får ta plats. Vi vet att en arbetsplats som ska fungera för många måste rymma mycket: tysta zoner, sociala ytor, rum för djup koncentration och rum för spontana samtal. Förr kunde man stänga dörren till sitt kontor och ta en paus från omvärlden. I dag behöver vi andra verktyg, och kanske är det därför allt fler introverta glider runt med stora brusreducerande hörlurar även när de bara ska hämta kaffe.

Det är vårt ansvar som arkitekter att skapa miljöer där alla kan hitta sitt. Men kontoret måste också hjälpa oss att leva hållbart: med bra cykelrum, generösa omklädningsrum, ljusa lokaler, god akustik, grönska som får oss att varva ner, och konferensrum med olika atmosfärer för olika typer av möten. Lounger där samtal uppstår. En entré som känns som att komma hem. Och en fastighet och ett område man kan vara stolt över, även när arbetet är stressigt.

För lyckas vi skapa omhändertagna miljöer, kommer man långt. Men i en tid då allt blir mer digitaliserat, och det fysiska mötet nästan blivit en lyxprodukt, är kanske den största uppgiften av alla att odla en kultur där människor faktiskt vill mötas.

För oavsett vilken roll jag haft genom åren har jag alltid landat i samma insikt:

Det är inte titeln som formar arbetsdagarna. Det är människorna. Och miljöerna där vi möts.