Min SYO-konsulent visste inget om e-handel och det är okej

När jag växte upp i Karlstad på 90-talet kändes världen ganska begriplig. Eller åtminstone långsam nog att hänga med i. Livet var analogt, framtiden var diffus, och internet var något man ”gick in på” som en skrubb man inte riktigt visste vad som fanns i.

En dag blev jag inkallad till SYO-konsulenten. Hon tog ett djupt andetag, bläddrade bland sina papper och såg på mig med den där blicken som signalerade att nu skulle livets väg ritas upp. Hon sa, med eftertryck:
”Du kan ju alltid jobba inom vården… eller i pappersindustrin.”

Japp. Det var menyn. Två rätter. Inga specialkostalternativ. That’s it!

Jag försökte ändå. Jag sa att jag gillade att skriva. Att jag ville skapa. Tänka fritt. Då spärrade hon ögonen i mig som om jag föreslagit jonglör på heltid, och svarade:
”Har du funderat på sjukgymnastik?”

Inget ont om vården, hjältar, allihop. Och pappersindustrin har absolut sin charm (limdoft och rikskuponger, tänkte jag). Men som tonåring med kreativa drömmar var det som att försöka snacka sushi på en korvkiosk. Jag blev inte riktigt hörd.

Så jag valde humanistisk linje. Läste latin och grekiska i tre år. I dag kan jag tolka inskriptioner i kyrkor och slänga mig med uttryck som carpe diem och alea iacta est på fester till vissas förtjusning och andras förfäran. Kul partytrick. Men ingen direkt karriärväg.

E-handel? Digitalisering? Content marketing? Det existerade inte ens i fantasin. Det mest ”teknologiska” på min skola var en tallriksräknare i matsalen. Jag kunde omöjligt föreställa mig att man i framtiden skulle kunna jobba med att optimera Google-sökningar, sälja kläder från Kina med ett knapptryck eller livnära sig på att filma sin vardag i stående format.

Och nej, jag klandrar inte min SYO-konsulent. Hur skulle hon kunna veta? Det är som att be en stenåldersman förklara TikTok-algoritmen.

Idag sitter mina barn och lär sig programmering i lågstadiet. De har fler potentiella karriärvägar i sina iPads än jag hade i hela SYO-pärmen. Samtidigt börjar framtiden svänga igen. När AI knackar på dörren till våra digitala kontor kanske nästa generations karriärråd låter så här: ” Har du funderat på jobb inom vården… eller kanske i pappersindustrin.”

Forskningen börjar peka ditåt. Ungdomsbarometern för 2025 visar att unga vill ha mindre skärmtid och mer verklighet. DN skrev nyligen att folk raderar sina dejtingappar de vill träffas på riktigt. Det känns nästan… analogt hoppfullt.

Och kanske är det där poängen finns. Att vi inte alltid måste ha alla svar. Att vi inte kan kräva att SYO-konsulenter eller föräldrar eller vi själva ska veta exakt vad vi ska bli. Världen förändras. Jobb uppstår, försvinner, återuppstår i ny form.

Det viktigaste kanske inte är att välja rätt utan att våga välja igen.

Jag jobbar idag med affärsutveckling, kommunikation och marknadsföring. Alltså exakt det som aldrig nämndes i mitt SYO-samtal. Jag bor inte längre i Karlstad, men jag citerar fortfarande latin vid olämpliga tillfällen och funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor. Men en sak vet jag: framtiden blir sällan som man tänkt sig och det är faktiskt rätt fint. Även om jag aldrig blev sjukgymnast.