“De ser på mord som en mopedstöld” – Wahab Akman förhör de unga skyttarna i våldsvågen

Wahab Akman arbetar i dag på sektionen för grova brott inom polisdistrikt Stockholm Syd och det är där han som förhörsledare kommit i kontakt med flera av de unga mördarna i de senaste årens gängkrig.

Under sin 16 år långa poliskarriär har han tidigare haft ett antal olika roller och placeringar som ordningspolis, på spaningsenheten, larmcentralen och som barnutredare i fall med våld i nära relationer.

I yrkesrollen som barnutredare skaffade han sig erfarenhet av att arbeta med barn och blev med tiden duktig på att se vad som krävdes för att kunna förhöra dem som brottsoffer. De färdigheterna blev användbara på ett sätt som ingen hade kunnat förvänta sig.

Historiskt har grova brott i Sverige nästan aldrig handlat om barn som skjuter för att döda, men plötsligt blev det vardag. I sitt arbete gick Wahab Akman från att förhöra förhärdade vuxna brottslingar till att plötsligt sitta mitt emot en 13-åring misstänkt för mord.

Tidigare hade jag förhört barn som målsägare, nu vändes hela kakan och min kompetens att förhöra barn blev väldigt värdefull.

– Tidigare hade jag förhört barn som målsägare, nu vändes hela kakan och min kompetens att förhöra barn blev väldigt värdefull. Idag rekommenderas från rättsväsendet att man behöver den kompetensen, men under en tid var jag en av få som hade den på Stockholm Syd-enheten.

Att förhöra barn i stället för vuxna

Att förhöra barn skiljer sig väldigt mycket från att förhöra vuxna, berättar Wahab Akman. De har ett annat sätt att resonera, förstå konsekvenser och läsa av situationer.

De har också närmare till impulsivitet och yttre påverkan. Många beslut fattas snabbt och ofta på någon annans initiativ.

– En skillnad är att de inte är lika smarta. De följer andras råd, de vet inte själva, och tänker inte i fler steg än ett. En vuxen kanske tänker att ”om jag säger det här, så kan det komma upp i en rättegång”. De unga tänker inte på sådant, eller hur de kanske sätter sin familj och andra i fara, säger Wahab Akman.

Ofta förstår de inte det fulla allvaret i situationen de försatt sig själva i. Det har till och med hänt att någon somnat under ett förhör, berättar Wahab.

Ett förhör sker i ett videoövervakat rum, där ungdomen har ett juridiskt ombud vid sin sida. Wahab är ofta ensam polis i rummet, medan åklagare och kollegor kan följa samtalet från skärmar i ett annat rum.

Som förhörsledare är hans första uppgift inte att pressa fram en snabb bekännelse, utan att få ett samtal att börja.

– Jag förklarar förutsättningarna, med rättigheter och annat. Sedan ber jag barnet att berätta något, ett minne eller liknande, för att få dem att komma igång. Det handlar om att skapa relation och inge förtroende. Mycket handlar om att visa att man är rättvis och objektiv, och att inte uppträda överlägset, auktoritärt eller på annat sätt som kan göra att personen känner sig underlägsen, säger han.

Att ta sig förbi attityden
Vissa pratar nästan direkt, andra testar gränser längre. Men barn sitter sällan helt tysta på samma sätt som vuxna kan göra.

– Till en början kan de vara hårdföra och inte svara på frågor, men efter ett tag brukar de börja prata. Jag har nog aldrig varit med om ett barnförhör där barnet varit tyst, medan jag varit med om det många gånger när vuxna förhörts, berättar Wahab Akman.

Ofta kommer ungdomen in i rummet med mycket attityd. För dem kan polisen ses som en fiende och de ikläder sig inledningsvis en roll där de försöker gömma sig bakom tuffhet och jargong. Men när fasaden rämnar visar sig andra sidor också.

– De flesta kan vara ganska känslomässiga och många känner ånger. De förstår att de satt sig i en knepig sits. På andra märker man att de inte känner någon ånger, utan bara tycker det är kul, berättar Wahab Akman.

Att många av de unga gärningspersonerna har olika typer av utmaningar i bagaget står enligt Wahab Akman helt klart. Gemensamt för de alla är att man – av olika anledningar – varit lättpåverkad och därmed enkel för gängen att rekrytera. 

– Jag har mött många ungdomar, vissa har haft NPF-diagnoser, andra tuffa hemförhållanden. Många har haft ett stukat självförtroende och ofta törstat efter att bli sedda och uppmärksammade.

I själva förhöret blir barnperspektivet avgörande. Förhören måste vila på öppna frågor och ett tydligt respektfullt bemötande.

– Grunden är, och det tror jag genomsyrar hela samhället, att om man som myndighetsperson blir cynisk och tror sig stå över människor, kan det speglas i samtalet med den du förhör. Då känner de det och garderar sig. Jag tror att jag är bra på att jobba med barn för att jag behandlar dem som just precis barn och medmänniskor, inte som gangstrar, säger han.

Här drar Wahab också en parallell till vuxna och påpekar att barn reagerar precis som vuxna när de märker att man är tillgjord, falsk eller på annat sätt överlägsen eller nedvärderande.

Sociala medier och en romantiserad våldsvärld

Något annat som förenar ungdomarna han möter i förhören är hur de påverkats genom sociala medier. Där sprids en romantiserad bild av gangstervärlden, klipp med grafiskt våld delas och det är även där morduppdragen annonseras ut.

I egenskap av förhörsledare försöker Wahab Akman finna någon form av igenkänning och undvika att distansera sig från dem han möter.

Jag var själv ganska busig som ung och försöker sätta mig själv i deras situation. Hur hade jag varit om det funnits sociala medier och de här klädkoderna när jag var ung? Mycket handlar om att försöka hitta likheter istället för att se ned på dem.

– Jag var själv ganska busig som ung och försöker sätta mig själv i deras situation. Hur hade jag varit om det funnits sociala medier och de här klädkoderna när jag var ung? Mycket handlar om att försöka hitta likheter istället för att se ned på dem. Det får inte finnas några förutfattade meningar, vi ska förhålla oss objektiva.

Men det har funnits stunder när han blivit skakad. I synnerhet när ungdomarna visat likgiltighet och offren varit helt oskyldiga och motivet bakom mordet varit något så banalt som att få pengar till en märkeskeps.

Den påtagliga respektlösheten inför liv gör att brotten inte sällan ser ut som hämtade från tv-spelsvärlden.

– Det som slår mig är att de har ungefär samma syn på ett mord som jag hade på en mopedstöld när jag var i deras ålder. Synen på den här typen av brott är idag väldigt lätt bland de här ungdomarna, säger Wahab Akman.

Att sitta mitt emot någon som inte förstår vidden av vad som hänt är också en prövning för den professionella rollen.

Jag är där som polis och min uppgift är att få ut så mycket som möjligt under förhöret. Men det är inte alltid jag når hela vägen fram.

– Jag är där som polis och min uppgift är att få ut så mycket som möjligt under förhöret. Men det är inte alltid jag når hela vägen fram. Det har varit tillfällen när jag varit tvungen att lämna över förhör till kollegor också för att kemin inte stämmer. Hittar jag ingen samhörighet eller sympati med den misstänkte är det risk att jag misslyckas, berättar Wahab Akman.

När motståndet släpper

När han når ett genombrott i ett förhör märks det fysiskt på personen som förhörs. Spänningen i kroppen släpper, blicken förändras och berättelsen börjar hänga ihop. Då finns förutsättningar att komma vidare i samtalet.

– Man kan känna när det sker, att de blir mindre reserverade under pågående samtal. När de känner sig mer bekväma och avslappnade blir ofta förhöret enligt Wahab mer logiskt och mer i linje med den bevisning polisen har vid förhörstillfället. Sedan betyder det inte att nästa förhör med samma misstänkta ungdom kommer att gå friktionsfritt.

Medan Wahab Akman jobbar på insidan pågår debatten om gängvåldet på utsidan. Hur har det kunnat bli så att Sverige sticker ut med dödligt våld så långt ner i åldrarna, och hur ska det angripas?

Några enkla svar finns inte, och Wahab tycker att debatten ofta låter rakare än verkligheten är. Men han är noggrann med att påpeka att den metod man nu använt i Stockholm syd på grova brott kring dödligt våld varit mycket framgångsrik, men det finns mycket annat polisen inte kan påverka.

Många ungdomar lever i en digital värld med sociala mediers algoritmer som förstärker en upplevd verklighet där våld, kriminalitet och gängmiljön glamoriseras.

– Jag tycker att det pratas om på ett förenklat vis. Det är ett komplicerat problem med många faktorer som spelar in. Många ungdomar lever i en digital värld med sociala mediers algoritmer som förstärker en upplevd verklighet där våld, kriminalitet och gängmiljön glamoriseras. I kombination med ett stort behov av att bli sedda och bekräftade är det en farlig utveckling där många unga tidigt tappar hoppet, säger han.

Han ser också hur rekryteringen breddats. Från att i början främst ha handlat om killar i utsatta områden syns nu fler från andra miljöer.

Jag ska inte ta bort klassamhällets roll, för den finns, men det är inte alltid killar från utsatta familjer och områden som begår de här brotten.

– Senaste två-tre åren har det blivit mycket så. Jag ska inte ta bort klassamhällets roll, för den finns, men det är inte alltid killar från utsatta familjer och områden som begår de här brotten.

Morduppdrag utan betalning och status

Med åren har själva “affärsmodellen” med morduppdrag förändrats. Ersättningarna har sjunkit och allt oftare har uppdragsgivarna inte för avsikt att betala något alls. De som tar uppdragen blir helt lämnade åt sitt öde.

Många vet inte ens vem de fått uppdraget ifrån eller varför. Det finns ingen koppling och inget motiv. De vet knappt vem de ska skjuta förrän det är dags.

– Många vet inte ens vem de fått uppdraget ifrån eller varför. Det finns ingen koppling och inget motiv. De vet knappt vem de ska skjuta förrän det är dags. Och planen är att de ska åka dit. Det finns ingen hjälp, ingen tryckarlägenhet (red: lägenhet där du kan gömma dig efter och innan mordet), inga pengar. De ska bara kastas under bussen när uppdraget är slutfört, säger han.

Att förutsättningarna ändrats är enligt Wahab Akman en av anledningarna till att ungdomarna som figurerar i mordutredningar gått från att vara unga från utsatta områden till att i större utsträckning handla om etniskt svenska barn i medelklass och till och med överklass. Han menar att ungdomarna från förorterna har genomskådat upplägget.

– Min upplevelse är att många unga i utsatta områden nu lärt sig att de inte kommer få betalt och därför inte går på det längre, säger han.

Någon status i kriminella kretsar finns inte heller att hämta enligt Wahab.

Förr var en skytt det största man kunde vara i dessa kretsar. Nu skulle jag säga att man är längst ned på trappan. Man får ingenting och ser ut som ett pucko när man kommer till fängelset med en livstidsdom

– Förr var en skytt det största man kunde vara i dessa kretsar. Nu skulle jag säga att man är längst ned på trappan. Man får ingenting och ser ut som ett pucko när man kommer till fängelset med en livstidsdom, säger Wahab Akman.

Polisen i kapp – åtminstone delvis

När gängvåldet i Sverige trappades upp med eskalerande dödligt våld blev samhället taget på sängen. Liksom polisen. Från en dag till en annan stod man inför en utmaning som inte liknade något man tidigare sett.

Snabb mobilisering av polisresurser och samhällsinsatser krävdes.

– Vi var inte beredda på det och halkade efter från start, säger Wahab Akman.

Han tycker ändå att läget mattats av något, delvis för att polisen blivit skickligare, delvis för att gängen har svårare att hitta nya utförare.

– Men det är inte alltid bara vi som är bra, det är också skyttarna som blivit sämre, eller rättare sagt: skyttar helt utan erfarenhet har blivit vanligare. Det tror jag tyder på någon form av desperation när gängen inte hittar någon som vill ta de här uppdragen.

Att arbeta mitt i något som andra människor bara tar del av genom nyhetsrapporteringen har påverkat honom som person – men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro.

Wahab Akman menar att polisyrket gjort honom mjukare, inte hårdare.

– Jag har lärt mig att det funkar att behandla folk med respekt, vilket jag såklart alltid tyckt, men att det blivit viktigare än någonsin. Jag kan acceptera mer, och har blivit mer förstående och tolerant. Och jag har fått en bättre människosyn, fast den kanske borde blivit sämre.

Hopp, oro och ett tydligt budskap

Att ”ta med sig jobbet hem” efter avslutad arbetsdag gör han inte längre.

– När jag jobbade med relationsvåld var det mer igenkänning. Då kunde jag ta med mig jobb hem. Men på grova brott är det mindre så, för det är så mycket som är tekniskt och handlar om chattar, telefonmaster och uppkopplingar. Det är som att bygga lego, eller lägga pussel.

När det känns som mörkast håller han fast vid att det ändå rör sig åt rätt håll. Men samtidigt finns stora delar av den grundläggande problematiken kvar med ensamhet, jakt på status och tillhörighet och sociala mediers inflytande.

I synnerhet de sociala plattformarna ser Wahab Akman som den stora faran.

– Problematiken med sociala medier kommer att fortsätta, frågan är bara vad som blir nästa grej.

Ett yrke med rum för många olika personligheter

Att arbeta som polis, och i synnerhet med brottsutredningar, innebär att kliva in i en vardag som ständigt är i förändring. Nya lagar, nya metoder och nya typer av brott gör att yrket aldrig står still. För den som drivs av utveckling, lärande och samhällsnytta är det just det som gör arbetet både stimulerande och meningsfullt, menar Wahab.

Han betonar också att polisyrket inte bara handlar om enskilda arbetsuppgifter, utan om att vara en del av ett sammanhang där man stöttar varandra och delar ansvar i en tid där Sverige stått (och står) inför några av de största kriminalpolitiska utmaningarna i modern tid.

– Det här är en arbetsplats som hela tiden förändras. Lagstiftning, arbetssätt och metoder utvecklas i takt med samhället, och det gör jobbet både roligt och väldigt utvecklande. Trivs du med att lära nytt och anpassa dig efter nya förutsättningar och dessutom att jobba med ett tydligt syfte, då tror jag det finns få yrken som är mer dynamiska än polisyrket.

Wahab pratar också engagerat om att polisyrket dessutom rymmer en stor bredd av kompetenser och personligheter. Det finns ingen ”mall” för vem som passar. Tvärtom är mångfalden en styrka i utredningsarbetet, där olika perspektiv behövs för att lösa komplexa brott.

– Det fina är att nästan alla typer av personer kan hitta sin plats. Vissa är tekniskt starka och arbetar med analys och bevisning, andra är skickliga i mötet med människor, till exempel i förhörssituationer. Det finns också de som är mer strategiska och tar rollen som utredningsledare. Alla behövs – och alla bidrar på sitt sätt, säger Wahab.

“Du kommer inte köra en dyr bil och ingen kommer se upp till dig”

Wahabs ord till den ungdom som idag befinner sig i farozonen för att plockas upp av ett kriminellt gäng är hårda:
– Jag skulle berätta för dem att de kommer bli lurade, att de inte får några pengar, att ingen kommer se upp till dem. De gör det för bekräftelsen, statusen och respekten, men kommer inte få något av det. De kommer inte köra dyra bilar och sitta med helrör och tjejer på krogen. Man kan bara förlora, det finns ingen vinning.